Kommer lägga ner denna blogg nu och i mån av tid och ork kommer jag starta en ny. Tack å hej.
Pussåkräm// HannaBanana
Naket, ärligt, barn med Aspergers
Det här inlägget kommer vara väldigt naket och ärligt. Direkt från hjärtat.
Att jag kämpat/kämpar vet alla som känner mig. Men det är minst för min egen skull jag kämpar faktiskt. Allra mest kämpar jag för mina barn och just nu och sen ngt år tillbaka väldigt mycket för min dotter.
Hon utreds nu för Aspergers/Add som är en form inom Autism spektrat. Aspergers syns inte utåt sett speciellt mycket. Därför svårt att missa och man får ofta höra att "det beteendet är bara trotsigt" "ja men det beror ju bara på Att hon är tjej" ect.
Kan säga att jag kämpat mig tunnhårig nästan, inte ens ett skämt, utan så är det.
Det hela började redan då hon var liten men såklart trodde man ju bara att det tillhörde åldern. Men sen jag och hennes far separerade så blev det mer tilltagligt och vi gick på BUP i Piteå 2 olika omgångar med ngt år mellan. Träffade olika kuratorer och läkare som sa att det där kommer växa bort.
Växa bort? Att min tjej hysteriskt skriker mitt i natten så grannarna tror jag slår henne? Och det för att hon inte förstod vart hon var och hade inte ngn kontroll. Att hon hela tiden ville veta vart jag var om jag så bara skulle på toa? Att hon har det jobbigt i skolan och sociala evenemang? För att bara nämna några....
Men jag gav mig ej. Då vi flyttade till Skellefteå så började jag läsa på mer om Aspergers och dottern själv tyckte det stämde. Så jag ringde vårdcentralen och fick en tid. Han vi träffade där höll med....jag trodde inte det var sant. Vid denna tidpunkt har jag kämpat i ca 7år. Han gjorde så en utredning startade på skolan och sen efter ett år hamna vi på BUP för vidare utredning där vi är nu. Då allt på BUP är klart blir det habiliteringen. De som sköter det sista och är de riktigta proffsen.
Och även om jag vet att sånt här alltid tar tid, för alla. Även om jag vet det så bryr jag mig inte om det för jag vill att allt ska va klart nu då jag ser min älskade unge må så dåligt som hon mår och knappt klara av att gå till skolan pga det sociala. Varje dag, varje natt, dag ut och dag in så pratar vi, jag och hon. Jag peppar, vi ser film, kramas då hon vill eller bara sitter tysta bredvid varandra. För det behöver hon. Men, hon behöver även hjälp från proffs, fick samtalskontakt efter jag pratat med chefen på bup. Men nu är det ju så att tyvärr tar det längre tid innan det är klart så hon får en permanent.
Men vi fixar det, hon och jag. Vi är ett team. Och jag älskar det vi har. Och en sak är säker, jag kommer aldrig sluta kämpa för hennes rätt och hennes skull. Älskade dotter, du är helt fantastisk och jag älskar dig så det gör ont ❤
Ett lugn
Ja ett lugn har sänkts över mig och jag känner mig starkare än ja, jag har nog aldrig känt mig så stark.
Men det här lugnet jag känner är helt fantastiskt. Jag tar dagen som den kommer. Jag har accepterat mig själv som handikappad. Jag har accepterat mig för den jag är. Jag är jag igen och jag vet vad jag vill och jag kommer få det jag vill oxå, i sinom tid.
Jag är jag och lever mitt liv som jag vill leva det med mina barn. Mina underbara barn som jag älskar högst av allt på denna jord.
Många gånger har jag fått frågan hur jag orkar, ja vad ska jag säga....jag har väl inget val eller? 😉
Nä för tusan, lev livet och må så gott som möjligt. Och känn lugnet. Allt kommer bli bra, tro mig 😘
Pussåkräm// HannaBanana
Varning för dåligt ordförråd!
Lite less, lite förbannad men jävligt lycklig!
Haha, ja vilken kombination va? Men he funk!!
Förklaring på detta då. Ok. Less är jag alla jä...a muppar som tror de vet bättre än alla andra och mår bra av att trycka ner och manipulera folk. Lura folk. Lögner. Sååå satans less.
Förbannad då, ja, det är jag på de som skaffar barn men som fan inte tar hand om de. Det gör mig riktigt arg. Sen finns det vissa av dessa typer som väljer att skaffa fler barn, med ny partner, trots att de ej tar hand om de barn de tidigare avlat fram!! Det gör mig riktigt förbannad!
Och sist men inte minst, lycklig. Jo det är jag, min fina älskade pappa är fri sin cancer helt och tårar av lycka har runnit ner för mina kinder. Du krossa cancern pappa! Du är så bäst! Min hjälte!!
Tack för ni lyssna!
Pussåkram/ HannaBanana
Till min dotter!
Min underbara dotter, från plusset på stickan har jag älskat dig villkorslöst.
Som bäbis sov du nästan hela tiden, förutom då du kräktes och då gärna på mig för jag kunde inte släppa dig ifrån mig för du var det vackraste jag ngnsin skådat.
Då ditt första leende kom så grät jag lyckotårar. Iofs grät jag lyckotårar för alla dina första saker du gjorde (spec då du lärt dig cykla, som du kämpade med det och tillslut lyckades).
Din envishet kom gode fort och vi blev mer och mer lika, och då du var 3år och slängde dig på golvet på RobbinHood och skrek för du inte fick en leksak så var jag envisare och bar dig ut, men du var så söt som socker. Då jag lugnat ner dig och fått dig att kompromissa (japp, redan då gjorde vi det) så sa vi att om du vinner i en gissa tävling så får du en grej. Då gick allt som smort.
Minns en sak så väl då du skulle fylla 5år så låg vi i din säng och skulle läsa gonattsaga och jag var väl lite less Ajabaja Alfons Åberg och hoppa över några rader, då sa du: Mamma, nu läser jag för dig och så tog du boken och läste flytande för mig....där kom det lyckotårar igen.
Finns så många historier att berätta om dig, men du har säkert hört de alla om och om igen.
Men vill att du ska veta hur otroligt stolt jag är över dig i allt du gör. Du är modig och envis och det kommer ta dig långt här i livet. Från mig bär du med dig min envishet, galenhet, pliktrogenhet för att nämna några saker som kommer ta dig extra långt samt mitt hår och ögon som bara är ett plus haha 😉
Så här är vi nu, om några timmar är du 14år. För 22år sedan födde jag dig och sen dess har livet bara blivit mer kärleksfullt.
Du har vuxit och nu blivit en ung kvinna och att få ha följt dig i livet och fått se hur fantastisk du blivit gör mig så stolt. Vi har gått igenom en massa saker redan, gråtit och skrattat omvartannat, bråkat såklart men såklart skrattat mest.
Tea, du är den finaste dotter en mamma kan önska sig och jag ser framemot att få följa alla andra år med dig!
Älskar dig och grattis på din 14års dag ❤😍
Så mäkta stolt!!! ❤❤❤
Exakt så är det. Jag är och har alltid varit stolt över mina barn. Men just nu är jag extra stolt över min dotter ❤
Hon är smart, rolig, snygg, snäll och en heelt fantastisk människa.
Igår valde hon att vara öppen med att hon är gay. Jag har vetat det länge. Och jag är så stolt över henne!!!❤❤❤
Min fina underbara tjej som är stark och precis sådär envis som sin mamma, en helt perfekt kombo 😍
Jag älskar dig gumman, du är bäst 😘
// HannaBanana
Idag grät jag
Japp, idag grät jag, sådär mycket som bara ett barn kan göra, Men jag grät inte för att jag var ledsen, tvärtom, jag grät av lycka!
Idag så ringde det hemligt nr, vilket det gör gode ofta nu för tiden, men det har sällan eller rättare sagt aldrig varit ett bra samtal då det ringt, men idag, oj, idag var det ett bra samtal. Så här löd samtalet:
Jag: Hej det är Hanna
Kvinnan i andra luren: Hej Hanna, det här är från Ortopedmottagningen vid Norrlands Universitetssjukhus.
Jag: Oj, hej! (förvånad och glad och nervös röst)
Kvinnan: Jo, jag ringer för att meddela att väntetiden är ju som sagt lång här hos oss, men anledningen till att den är så lång för dig är för att våran Chefsöverläkare och fotledsspecialist har bokat in dig som honom. Men vi gör allt för att du ska få komma snabbare.
Jag: Wow, okej, oj, det lät bra :) Tack!
Kvinnan: Jo det är nämligen så att han har aldrig sett en sådan problematisk och stor skada i en fotled och satt upp dig för en dubbeltid så han kan noga undersöka dig och se om han kan göra ngt. Du kommer inte bli vidareskickad till ngn annan utan du kommer gå här.
Jag: Alltså, jag vet inte vad jag ska säga, tusen tack!
Kvinnan: En sådan skada som du har tar lång tid att gå igenom och det finns bara en som kan det och det är honom du ska till. Du kommer få ett brev med en tid, men det blir tyvärr nog efter årsskiftet. Blir du sämre hör du av dig, ok? :)
Jag: Tack så mycket, ja det gör jag, är väldigt tacksam....jag har sagt tack flera ggr nu va?
Kvinna: Haha, jo
Jag: (skrattar) Men iaf, tusen tack för att du ringde och gjorde min dag :)
Sen la vi på och då kom tårarna, jag grät så jag inte såg ngt. Av lycka. Att ÄNTLIGEN få träffa en läkare som har sett på röntgenplåtarna, som vill ta sig tid att se OM det går att hjälpa mig lite iaf.
Och så jäkla skönt att få känna att jag kan säga med ett facit i hand till alla som inte tror mig, jag hade rätt :)
Jo, det är så att folk som inte känner mig tycker jag simulerar och är en lögnare, även fått höra att folk i min närhet inte trott på att min skada är ngt alls. Det är väl bara å jobba....vad är problemet? Nä men till er säger jag bara att ni hade så fel och jag hade rätt hela tiden. Och om ni helt ärligt trodde jag var en lat person som ljög ang mitt handikapp bara för att, ni har så fel. Och eftersom mina ord tydligen inte var bevis nog så är det så skönt att få detta beviset. Så tänk efter innan ni uttalar er om ngn annan......
Men idag ska jag leva på lyckan och längtan att det är på gång, jag SKA få komma till Umeå och det är till en väldigt kunnig läkare jag ska till :)
Visst, skit trist att den är problematisk och omfattande, men kanske inte omöjlig :)
Ha en härlig helg!
Puss å kram// HannaBanana
Underbara vardag <3
Well Helloo!!
Ja oj så skönt, imorn blir det äntligen vardag här hemma! Ungarna börjar skolan och rutinerna ska in igen. Oj så skööönt att få lite vardag, missförstå mig rätt, jag ÄSKAR ledigheten med alla, men det är ändå på ngt sätt så skönt att få tillbaka alla rutiner och vardagslunken igen :) Och då får man se framemot helgerna igen ;)
Peder och smågrabbarna började redan jobb och dagis förra veckan, så lite rutiner har vi redan hunnit få in. EN annan sak vi infört som jag är sååååå nöjd över är wifi stop från 21.00 på vardagskvällarna och det slås på 07.00 på morgonen. Och vipps, så sover de kanonbra och är glada på mornarna ;) Så enkelt det kan vara!
Allt flyter på så underbart bra och det finns ingen stress till ngt längre. Jag fyller mina dagar med att ta hand om hemmet i den mån jag orkar och det jag inte orkar skiter jag i till en annan gång, hade aldrig kunnat gör det förr, men Skell har nog gjort en bra inverkan på mig ;) Trots att jag stundtals är bitter över att inte kunna jobba och träna så mår jag ändå bara bättre inom mig. Har en otroligt snygg man som älskar bara mig och jag kunde inte ha varit lyckligare <3
Pussåkram// HannaBanana
Alltid oftast nej
Hej på er!
Som mamma så vill man ju såklart alltid kunna och hinna vara med på sina barns aktiviteter och lekar. Man vill ju inte missa en endaste dag i deras liv. Men sen olyckan har nog mina stackars älskade barn mera hört fraserna: "det går inte, för vi tar oss inte" "måste bara vila först" "Kanske" "Tyvärr, jag är ledsen, men jag orkar inte" Det gör så grymt ont i mamma hjärtat att måste säga dessa saker för min förbannade skada som gör att jag inte kan eller orkar.
Det enormt stora dåliga samvetet hänger över mig som en stor tyngd och lämnar mig aldrig. Så de dagar jag gar lite känsel och inte mår illa eller svimmar av värken så gör jag såklart allt de vill. Får ju betala för det sen, men det är det sååååå värt, att få se deras glada miner då vi far och badar eller till en lekpark eller drar på stan!
Självklart gör jag ju andra saker hemma med de då man inte kan gö annat såsom att spela spel, se film, bygga saker ect. men det är ju UTE vi vill vara, UTE och leka!!!
Jag mår piss över att inte kunna vara den mamma jag vill vara och brukade vara. Att vara så beroende av att det ska finnas ngn som sjutsar oss dit vi ska. Som nu, så har jag fåt en sjuk låsning i nacken och då måst jag ha skjus imorn så det försvinner. Då måst P fara från sitt jobb för att sjutsa mig, hur kul är det ens?? Och idag var de på Leos och jag var tvungen stanna hemma pga värken. Ledsna barns ögon fick jag tillmötes, och kan säga att det gör så ont, men jag kunde inte ens andas av all värk. Så hade inget val än att stanna hemma i soffan.
Älskade ungar, jag LOVAR att det ska bli bättre och att jag ska kunna leka med er som förr igen!! <3
Pussåkram//HannaBanana
Den nakna saningen...
Halloj där!
Var ett tag sen jag bloggat men har haft mer än häcken full så att säga. Har flyttat, fixat i ordning här i huset och börja sakta men säkert vänja mig att vara Skelleftebo (kommer dock ALDRIG vänja mig med Saik :) ).
Är mamma, sambo och bonusmamma och försöker få vardagen att gå ihop trots ett handikapp.
Och på tal om detta handikapp så blir det mer och mer påtagligt. Saker som jag vill göra går inte. Saker som jag drömmer om, går inte. VIll kunna ta mig till vänner, men måste alltid vara beroende av att min sambo kan vara hemma och skjutsa mig. Friheten var större i Piteå där jag hade mina vänner som kunde i kris skjutsa mig till olika saker och hämta mig om jag ville hälsa på dem. Men här har det ju inte hunnit bli så riktigt än. Längtar så till hösten kommer och alla vardagsrutiner kommer igång igen, Och man kanske kan lära känna nya människor på barnens skola eller på fotbollsträningar ect.
Jag är så sjukt social av mig och detta med att inte alltid orka eller ta mig ngnstans har gjort att jag mår riktigt dåligt. Jag är inte social nå mera. Jag drar mig ofta undan. Vilket inte alls är bra. Men jag jobbar på det varje dag att om ngn ska iväg så hakar jag på, om än det bara är å handla, om än fotleden krampar av värk, så far jag, för jag behöver det oxå.
Jag längtar efter mitt jobb. Mina arbetskamrater. Jag var så glad då jag jobbade. Jag mådde så otroligt bra. Måtte de kunna göra ngt mirakel i Umeå med mig så jag iaf kan börja jobba 25% :) Hoppas och måste tro att de kan det.
För det här med att gå hemma är inte ok för ngn alls. Väggarna äter upp mig och jag känner mig fast i en mardröm, en mardröm som jag aldrig vaknar ur. För jag kan inte gör ngt åt det, utan bara vänta, vänta och åter vänta. Umeå är min sista chans. Så jag hoppas så innerligt att de kan gör ngt åt det hela.
För det här med att gå hemma är inte ok för ngn alls. Väggarna äter upp mig och jag känner mig fast i en mardröm, en mardröm som jag aldrig vaknar ur. För jag kan inte gör ngt åt det, utan bara vänta, vänta och åter vänta. Umeå är min sista chans. Så jag hoppas så innerligt att de kan gör ngt åt det hela.
Det tär på mig. MEN jag ger inte upp!! Även om det är jobbigt och tärande så ger jag mig ALDRIG. OCh sen alla dessa medeciner....visst...jag ville gå upp i vikt sedan mina operationer...men detta är ju löjligt. Jag har slutat med de flesta medeciner och kommer såsmåningom gå ner igen, men det tar tid. Spelar ingen roll vad jag äter, hur lite jag äter, eller hur mkt, vikten är detsamma. Jag vill inte ner mkt alls, utan bara så jag trivs med mig själv. Så jag kan ha mina favorit kläder som jag hade innan jag bröt fotleden. Mina älskade jeans. ;)
Så här ligger jag, kan inte träna, kan inte påverka ngt, utan måste bara vänta! Och jag HATAR att vänta, det är det värsta jag vet. Men nu har jag inget val, bara gilla läget lixom....suck..haha.
Nåväl, det kunde def ha varit värre, helt klart. Men trots det så känns det ändå frustrerande. Men det positiva är att jag trots allt älskar mitt liv fullkomligt och mina barn är de bästa som finns i denna värld. Och en massa kalas är på gång här och jag får en andledning att baka och bjuda på fika som jag älskar att göra!!
Så med en massa saker att göra och såklart vila en jäkla massa emellanåt så går nog denna tid till att vänta rätt fort!!
Puss o Kram// HannaBanana!!
Sociala medier
Hej på er!
Känner en frustration inom mig och behöver få detta sagt. Detta med sociala medier, är det endast för personer som tränar, bakar, har båtar, har skotrar, stugor i fjällen, snygga kroppar, egna företag? Är sociala medier till för att visa hur perfekt liv man har, är det en tävling? Är sociala medier till för att man ska få säga vad man tycker och tänker även om det innebär att man sårar en annan människa? Är det för att det är enkelt att säga det via sociala medier och man inte törs säga det face to face? För mig är det till för alla människor OAVSETT livsstil!!
Så här känner jag:
Jag har enligt mig ett perfekt liv. Jag är sambo, två underbara barn, två underbara bonusbarn, ett hus, mat i kylen, kärlek omkring mig, vänner som jag kan lita på, en familj som jag älskar. I mitt perfeka liv har jag även en drös med sjukdommar, skador, tårar, innre kamper, medeciner, ingen sömn. I mitt perfekta liv så blir jag sjuk, mina barn blir sjuka, ngn ramlar och skadar sig, bilen går sönder, tvätthög som växer, dammråttor i hörnen. I detta perfekta liv är jag lycklig, för det är mitt liv. Det livet jag lever ochtill viss del valt att leva. Jag har såklart inte valt att leva med sjukdommar och besvär, men sånt kommer man inte undan.
Har flertal gånger fått slängt i ansiktet, eller rättare sagt, fått det skrivet till mig på sociala medier att det jag lägger ut inte är intressant, att jag gnäller, att jag klagar, att jag bara lägger ut om sjukdommar och sånt. Och detta är från samma person(er). Nu vill jag en gång för alla säga att det är till viss del inte är sant. Jo visst, jag lägger ut om jag blir sjuk, skadar mig, vab med mina barn. (förövrigt är jag inte ensam om att göra detta). MEN till den största delen så lägger jag ut bilder på mat, det jag bakar, shopping, m.m.
Men mitt liv handlar oftast om sjukdommar och skador, vet inte varför men så är det bara. Vad kan jag göra åt det? Inget! Om jag skulle lägga ut varje gång jag är sjuk, varje gång jag har ont så skulle jag inte få göra annat och det vill jag absolut inte. Jag söker INTE tröst, uppmärksamhet eller tyckasyndom mig på sociala medier. Verkligen inte. Jag gör som alla andra, lägger ut det jag VILL lägga ut och har man problem med det så kan man ta bort mig som vän på fb och sluta följa mig på insta.
Hade igår lagt ut en bild på ett bett som jag fått på mitt lår för att fråga om ngn visste vad det kunde vara, för jag ides inte fara på sjukan, en snäll person sa då att jag borde fara upp och kolla det för det såg ut som fästingbett. Vilket det var och har nu fått medcin mot borelia. Så ett stort tack till dig som bad mig fara upp och kolla det.
Nu är jag less att bli påhoppad att jag simulerar och sånna saker. Jag är en ärlig människa och det enda jag har är galet mkt otur i mitt liv. Men jag vet, att de som klagar inte själva har gått igenom så mkt och har inte en förståelse att andra människor kan må dåligt.
Är det så att mina inlägg är så jobbiga att läsa, jamen enkelt ett knapptryck bort och ni behöver inte läsa eller se det mera.
Det finns flera av mina vänner som har små barn som lägger ut bilder på dem hela tiden, vet att de fått höra att de bara lägger ut det, kan de inte lägga ut ngt annat? Nä, de kanske inte vill lägga ut ngt annat, det kanske är så att de är galet stolta föräldrar som vill visa sina barn. Helt rätt tycker jag. Och sen finns det ju folk som tränar som lägger ut ang kost, motion och sånt. Folk klagar över det med. Men låt de lägga ut att de tränar, vad de äter, när de uppnår deras mål. Kan inte alla bara sluta bry sig så galet mkt i andraas liv och fokusera på deras egna istället?
Sålänge inget sårar eller skadar ngn annan så kan man väl få skriva och lägga upp vilken bild man vill? Eller??
Så nu är det såhär: Jag tänker fortsätta med att leva mitt perfekta liv med allt vad det innebär. Så ni som inte gillar det, unfriend me eller så är ni tyst och gillar läget!
Pussokram// HannaBanana
Ikea
Hello!
Igår var vi på Ikea jag och Peder och shoppade loss till vårat hem :) En massa fina saker blev det.
Soffa, tv-bänk, soffbord, matta, två skrivbord, sängram, bäddmadrass, sängkläder, handdukar, byrå, porslin och en MASSA annan inredning!!!
Kommer bli så sjuuuukt fint då all är klart :)
Det som känns tråkigt i det hela är alla dessa gliringar man får. "jaha, hon kan fara på Ikea men inte jobba"
Så här är det: Nej jag kan inte arbeta för jag har en fotled som inte alls fungerar som de flesta vet. Och nej, jag borde verkligen inte ha farit på Ikea alls överhuvudtaget då bara att sitta i bilen dit gjorde så att jag kunde röra mig sämre och mer smärta.
Och nu kan jag knappt ta mig på toa.
Men nu är det ju så att jag for till Ikea pga vi var tvungen köpa nytt till vårt hem. Och de sakerna gick inte att beställa från nätet. Jag gjorde detta valet och få ta det för det de är. Men jag blir så ledsen då det ska snackas en massa skit om en bara för att man som sjukskriven gör ngt. Sen kan jag även berätta för er att jag har vilat några dagar innan resan till Ikea och nu får jag va liggandes i några dagar eferåt. Så istället för att ödsla er energi på att fundera på varför jag gör vissa saker så ägna er tid åt er själva ist.
Det var det.
Men iaf är jag så otroligt lycklig nu och har så många saker att se framemot. Känns så otroligt rätt att flytta hit till Skellefteå och bli sambo igen :) Så ni som klagar på mig och är missunnsamma, ta och fundera lite på erat eget och gör er själva lyckliga istället för att ödsla er tid och energi på mig, jag klarar mig fint utan det :)
Puss och kram// HannaBanana
Helgen <3
Helloooo!!!
Har haft en såndära härlig helg igen :)
Fredagen bjöd ju på rikitgt härligt väder så vi beslöt oss för att grilla, en självklarhet vid fint väder anser jag ;)
Riktigt gott!!! Njöt av allt :)
Sen på lördagen så sov vi länge och jag hade fixat en överraskning till Peder. En natt på hotell <3
Så vi drog och checkade in på stadshotellet i sviten. Lyx? Absolut!!
Den galet sköna sängen!!! <3
Och det super lyxiga badrummet som var utrustat med bastu, dusch, badkar! Det var nästan störra än hela sviten haha. Så i detta badkar tillbringa jag en timme i och Peder bastade! :)
Nöjda och belåtna efter detta lyxande så beslöt vi oss för att gå ner på den lokala puben Kalles och lyssna på Tripp Trapp Trobba som spelade och ta oss ngn öl. Väldigt trevligt var det och träffade massa härliga människor som man ej träffat på länge :)
Söndagen bestod av hotellfrulle (såklart) och en massa mys innan Peder dog till Skell igen för att hämta sina gopojkar :) Jag drog vidare och hängde hos Classe och fick mig lite sol på hans balkong! Haha, jag e nu blek alltså ;)
Lite skillnad va?? ;)
Sen på kvällen blev det surr och filmtittande (mest surr) med världens bästa faster Danne <3
Så summa sumarum, helgen har varit magisk på alla sätt och vis <3
Hoppas er helg har varit toppen!!!
Pöss o Kräm// Hannabanana
Skelltown
Hellooo!!!
Sitter här i soffan i mitt blivande hem i Skellefteå med en kopp kaffe och njuter av livet. Nu är det nämligen endast två månader kvar till jag säger hej då till Piteå och tjenare Skelltown! Lite sorg är de ju att lämna den bästa staden av de alla men det känns så rätt att göra det, på alla sätt och vis. Att få ett vanligt härligt liv med min älskling och alla våra barn, så underbart <3
Just nu i skrivande stund så håller Peder på att lägga sina barn och sen blir det en dejtkväll för oss då jag drar hem imorn för att ta emot mina underbara älsklingar som varit i utlandet en vecka :) SOM jag längtar efter de!! <3
Men iaf, på tal om flytten så satt vi i förrgår och kollade nya möbler till huset och to ca 15min så var allt bestämt, haha, enkelt o smidigt. Det blir en ny soffa och en ny säng. Allt från IKEA. Såklart blir det en massa lull lull oxå då man ändå drar dit ;)
Denna soffa blir det :)
Och denna säng, perfekt med lådor under sängen :)
Känns kanonbra att vi båda var överrens och med lite färg och tapeter på väggarna kommer hejn bli klockers!!! Har jag sagt att jag längtar?? :P
Många runtikring mig som sagt att de aldrig trodde jag skulle bli sambo igen haha. Men....hittar man den rätte så....;)
Livet är rätt så underbart just nu och det råder ingen tvivel som att jag kommer att trivas i detta hus och i Skell!
Mitt blivande hem :)
Så, då har jag uppdaterat lite och nu är det dags att blanda dip till dejtkvällen :)
Pöss å kräm// HannaBanana
Lyckan är så stor att ord fattas!!!! :D
Helloooo!!!
Ja men alltså, vad ska man säga. Helt slut av lycka, om man nu kan bli det? Haha!
Denna uuuuunderbara helg har verkligen varit allt vad romantik för mig handlar om och väldigt avkopplande och skön.
Jag och Peder bestämde oss i veckan för att dra och bo på hotell för att lyxa till det lite i vardagen, det behövdes lite avkoppling och mys efter allt som varit med trista besked. Så på fredan så checkade vin in på PiteåStadshotell i rum 600. En sjuuuukt fin svit med alla lyxtillbehör!! Peder bodde i ångbastun och jag i det stora badkaret haha :)
När vi kom upp på rummet så väntade ett fruktfat med choklad och en skumpa på oss!
Riktigt lyxigt!!!! :)
På kvällen drog vi till faster Danne på lite vin och öl och sedan ut på Kalles :) Sen då vi kom hem till hotellet på natten, då vi hade lagt oss i sängen så gick min älskade Peder ner på knä och frågade om vi skulle förlova oss!!!! Lyckan var total och självklart sa jag JA!!!!!
Så vi skålade i skumpa såklart ;)
En ring i helt min smak i Titan. Peders ring är en helt enkel slät ring i Titan. Sjukt snygga!!! :D
Vi fortsatte lördagen med en massa mys. Bastade och badade massor och beställde upp en tvårätters middag upp på rummet där vi sen fortsatte kvällen i morgonrockarna :)
Gaaaalet gott!!! Peder åt lamm och jag oxfilé :D
Imorse så hann vi iaf med frukosten och checkade ut 13.30 nöjda och belåtna.
Jag är så ooootroligt lycklig att ord fattas!!! En riktig sagolik helg har det varit med tonvis av kärlek :D
Älskar min underbara kille sååååå mycket!!!
Det var allt från mig!!
Pöss å Kräm!!/HannaBanana
Mkt i min hjärna nu....
Hello!
Många saker som cirkulerar i min lilla hjärna just nu. Men mestadels roliga saker att se framemot. Att få bli sambo med den undrbaraste killen i världen till sommarn gör mig så lycklig! Med honom känner jag mig hel igen <3 Till honom vill jag bara säga tack för att du är du och ändra aldrig på dig <3
Sen har det hänt tråkiga saker i mitt liv oxå....en fin gammal vän har somnat in....finner inte ord för hur mkt mina tankar går till hennes familj och nära o kära <3 Säger bara fuckcancer!!!!!
Det är så sjukt orättvist!!!! :(((((
Annat som händer i mitt liv är att en advokat har börjat hjälpa mig ang min skada, vad jag har rätt till för ersättning osv. Och det låter mkt bra vill jag lova!! Tänk att det finns så underbara människor som hjälper en <3 Tydligen så har jag rätt till endel :P
Så nu är det många saker att fixa: Inför flytten, skolor till barna, rensning, papper att fixa hit o dit, advoketgrejs, läkarundersökningar, mail, telefonsamtal...osv. Mkt som man behöver man hjälp med men det kommer lösa sig :)
Pöss o Kräm/ HannaBanana
Suck....
Ibland undrar jag vad jag har gjort för nå galet i mitt förra liv? För besked med bra resultat är jag inte bortskämd med så att säga.
Pratat med Sunderbyn och har idag fått veta att det verkar som att min fotled håller på att ge upp, vad som menas med det vet jag inte men har fått en tid nästa onsdag för att få veta mera vad som händer. Tydligen kan sånt ske. Men har ju anat att ngt galet håller på att hända då jag bara blir sämre och sämre för varje dag som går. Vill bara skrika rakt ut och grina som ett litet barn. För jag är så less, så less detta. Över ett år har gått och jag ligger här i samma soffa varje dag. Om jag bakar, diskar, dammsuger el bara duschar så får jag ligga ner sen i ngn timme för då kan jag inte stå på ett tag. Känner mig som en fånge i mitt eget hem.
Men vad ska man göra? Gilla läget, le och se glad ut typ :)
Nä, nu har jag fått gnälla av mig lite och dags att he sig upp ur soffan och ta hand om lite disk.
Pöss o Kräm
//HannaBanana
Vi flyttar!!!!!
Helloooo!!
Nu kan jag inte hålla nå mer på detta!! Som rubriken lyder så ska vi flytta!! Tjohoooo :D Vart kanske ni undrar? Till sommarn som blir vi Skellefteåbor :D
Kanske ni undrar vad ett Luleåfan ska till Skell å göra haha. Men så blev det iaf och det känns så ooootroligt jäkla bra. Och bara en sån sak att man flyttar ihop med världens bästa dude och hans två fina barn är ju inte alls fy skam ;) <3
Ungarna får börja 2an och 7an där och blir perfekt att flytta på sommarlovet fastän jag själv redan gärna hade flyttat dit nyss, jobbigt med distans, men tur det snart e sommar ;)
Kommer ju självklart sakna att ha mina fina underbara vänner nära och familjen, men tur att vägen går båda vägar så man kan komma å väldgästa er ändå ;P
Men igen, fy sjutton så sjukt bra he känns, jag längtar så galet mkt, lyckligtjej.nu :)
Pöss och Kräm// HannaBanana
Hemska tanke......
Igår hände ngt som fick min mage att knyta sig ordentligt. Barnen och deras pappa var och fotade i storforsen och då de var på väg hem så hoppade och skuttade Anton som vanligt och lekte superhjälte. Deras pappa hade satt sig ner nära kanten för att ta nå fina kort och ser i ögonvrån hur A kommer "flygandes" fram. Han hinner grabba tag i foten, resten av hans kropp hängde över kanten så han slet tag i hans överkropp och drog upp han. Jag tackar alla gudar där uppe för han supersnabba reaktionsförmåga för under A var stupet och forsen .....A hade halkat och kastat sig mot vad han trodde var en stor sten men det var endast snö som gav vika för han. Är så otroligt glad över att han hade en sådan snabb reflex, vill int ens tänka tanken på vad som kunde ha hänt annars! Så riktar ett enormt stort TACK till deras pappa som var precis vid rätt ställe i rätt tidpunkt!
Så idag myser jag och barnen på extra mycket och kramas massor. Älskade barn alltså <3
Innan det så har helgen varit riktigt bra med mkt mys och kärlek.Är verkligen så lyckligt lottad som hittat den finaste killen <3 Helgen avslutades med reunion ala årtal-94. Super roligt at se gamla kort och lyssna på den bästa musiken som finns, skejtpunk haha,
Hoppas er helg varit bra!
Pöss o Kräm// HannaBanana!
Till Tomten!
Hej Tomten!
Jag är ju en ganska så snäll tjej..visst? Jag menar jag bakar ofta och bjuder folk på fika..det är snällt. Jag ger kärlek till mina nära och kära....det är snällt....sen så gör jag...ehhm..nåja, men jag är snäll iaf ;)
Jag har de bästa vännerna man kan ha, den underbaraste familjen, de finaste barnen i världen och en massa kärlek i mitt liv. Jag har en sådan tur.
Jag har i mitt hem allt man behöver, tex: Smörknivar, toapapper, snus, soffa, täcke....ja men du fattar allt man behöv. Så materiella ting behövs inte denna jul.
Sen så att alla runt omkring mig är så helt fantastiska människor gör att jag har sån tur bara där för att de finns i mitt liv, så till alla mina nära önskar jag att de får allt de önskar och vara friska och må bra så de får en riktigt bra och god jul. Och det önskar jag då förövrigt till alla andra oxå som jag int känner.
Sen så var det ju det här med vad jag önskar mig....jo..asså....jag kanske är lite krävande i denna sak, men....
....det jag önskar mig, till mig själv, är att jag under 2015 kommer att få en fotled som fungerar rätt normalt..ok...kanske att ta i...men iaf lite bättre än vad den är nu...då skulle jag bli glad :) (som du vet så är jag lite less nu)
Så det är min önskelista för denna jul! :)
God Jul!!
Puss och Kram // HannaBanana