hannabanana1.blogg.se

Hello folket!

 

Senaste tiden har det nästan bara hänt bra saker för mig!!! Förutom såklart min jäkla fotled (som är ett kapitel för sig) så känns allt så jäkla bra :)

Bra besked från höger å vänster i min omgivning. Denna helg har varit magiskt bra, lugn och skön hemma helg med de bästa i mitt liv, mina barn <3

Älskar våra myshelger!

 

Haft en mängd av fina vänner på besök under veckan och bakat en massa, så galet kul!! Hela jag sprudlar av glädje och man kan ju nästan tro att min otur börjar vända? Vågar vi hoppas på det? ;) Nja, än ska man väl inte ropa hej  för då trillar jag väl imorn å bryter andra foteden haha, det hade ju varit snyggt, men det känns nästan så...att det vänder nu :)

 

Jag är starkare och mer tillfreds än ngnsin och bara njuter av livet! This is me, happy face :D

 

Nu blir det serier och sova såsmåningom! Sov gott då ni sover!

 

Pöss o Kräm/ HannaBanana

 

 

Hej på er!

 

Det var ett tag sen jag skrev, men  av olika skäl så blir det så ibland. Nåväl, sommaren är nu över och en uuunderbar höst är här :) Jag bara älskar hösten! Sommaren har varit okej. Många saker har hänt. Har fått säga farväl till min älskade farmor, vari inne på sjukhus och brottas dagligen med kampen med min fotled....att inte ge upp hoppet. Väntar nu på operation som förhoppningsvis ska göra så att den funkar mer än vad den gör nu. Men nog om det!

 

En sak som jag har tänkt på mycket senaste tiden är hur man vill ha det i sitt liv. Just nu har jag inte så stor inkomst, men jag klarar mig, det blir mer då jag kan jobba igen så är inte orolig. Jag har två underbart fina barn som jag älskar mer än livet själv och har turen att ha de hos mig alltid (förutom varannan helg). Jag har världens bästa familj som finns där bara ett telefonsamtal bort, älskar er oändligt. Jag har en kille som älskar mig, även då jag har mina bittra dagar över foten ;), love U for that :* . Har mina underbara vänner som bara är helt enkelt de bästa man kan få, love U all :* Så egentligen har jag det som man behöver i livet....tak över huvet, vänner och en massa kärlek från olika håll :)

 

Men tänker då på saker som jag gärna vill slippa i mitt liv. Som tex: Orättvisor, sjukdomar, trångsynta o egoistiska personer. Tyvärr är det ju så att dessa saker kommer aldrig att försvinna från mitt liv, utan jag får helt enkelt lära mig att leva med de. Funderat även på detta med att stå ut med olika saker som ger en minuspoler, sånt man som ändå måste stå ut med för att annat ska funka. Det är väl så att man får ta och skrika ut sin irritation ibland och sen är det bara och gilla läget ;) Nåväl, vem har ett perfekt liv. Trots allt så ser jag mitt liv som gode perfekt och jag skulle inte vilja byta det mot ngt annat i världen :)

 

Det var allt! Pöss/ HannaBanana

Tjo!

 

Ja som de allra flesta vet så fick jag ÄNTLIGEN börja om att jobba igen i måndags efter nästan 5månaders sjukskrivning! 06.00 började jag och det var så sjuuuukt roligt att få arbeta och träffa alla underbara arbetskamrater igen! SOM jag har saknat alla! Men tyvärr efter ca 2timmar så gav foten upp och strejkade i sten. 09.00 hade jag en återbesökstid på ortopeden så for dit och fick ett utlåtande som löd såhär: Du kommer nog inte få tillbaka full förmåga i din fot igen! Tårarna började bränna bakom ögonlocken och jag blev så besviken.

 

Alla ni som känner mig vet ju att min plan var att komma tillbaka och jobba fullt ut och köra på som vanligt! Men då jag jobbade så gick allt så sakta och foten funkade inte alls som jag ville! Det är väldigt frustrerande! Så iaf så sa läkaren detta: Din fot har nu ca 50-60% kapasitet tillbaka, du har en inflammation i den, eftersom att du lyckades bryta den så totalt på alla ställen som går (han lät nästan impad) så kommer det ta ca 12månader innan du kan känna att du har kontroll över den igen, om du idag skulle springa ett maraton el vasaloppet så skulle det bli samma sak igen, jag sjukskriver dig 75% i några veckor och du får nog ställa dig in på att du inte kommer att få tillbaka din fot 100% igen!

 

Sen fråga han om jag ville se bilderna på hur det sett ut, nej tack sa jag, det räcker med hur det kändes! Jahapp tänkte jag, min vision att få och kunna jobba som vanligt sket sig totalt! Och att veta att min fot/fotled aldrig kommer bli riktigt som vanligt blev en chock, kanske inte för er andra men för mig för jag hade hoppats sååå mycket att få springa och jobba som vanligt igen! Så efter detta satte jag mig i bilen och grät en stund och blev arg för att jag alltid ska va så jävla optimistisk!

 

MEN, då får jag tänka så här ist: Från att nästan måsta amputera den, till att få stödja, till att kunna belasta, till att kunna slänga kryckorna och gå, till att kunna köra bil och sen till att kunna jobba iaf 25% är riktigt bra gjort! Jag är på väg åt rätt håll även om det tar lång tid och att det inte kommer bli som förr, men bara försöka acceptera läget lixom!

 

Så nu jobbar jag 2,5 timmar måndagar och fredagar och efter det blir det 50%. Men så får det bli!

Nu ska jag träna och invänta helgen som jag känner på mig kommer bli riktigt bra! :)

 

Pöss o kräm/ HannaBanana

Jo men hej! Har inte varit så bra på att uppdatera mig här men ska försöka bli bättre på det! Mycket har hänt och livet har kommit ikapp typ....ja, ni vet hur det kan va!

 

Men hur som haver så har mitt liv tagit en ny vänding, både bra o dåliga saker. Men mest bra! :) Jag är utan dessa jä..la kryckor, snacka om att det e skönt! Går haltandes fram men he fuunk! ;) Har även igår kört bil för första gången sen olyckan och jag kan säga det att större befrielse än så finns inte! Jag klarar mig själv nu och det är en sådan ooootroligt härlig känsla att jag som går på små moln!

Helgen som var blev det lite festande och jag var ut på krogen, oxå det första gången sen olyckan, sjukt kul var det och lyckat med några av de finaste vänner man kan ha! Men känns som he dröjer länge till nästa gång, har man blitt gammal nu? :P Foten mådde därefter måste jag ju erkänna och med facit i hand så kulle jag nog ha valt en hemmakvälll ist för utekväll men skrattade och busade så det var ändå värt det!

 

Men för att bli lite allvarlig för ett tag så är det så att just nu snurrar tankarna mer än vanligt (en sek i min hjärna o ni skulle bli åksjuka). Blir så ledsen för hur mkt orättvisa som finns. Jag önskar bara man kunde göra mer! Tankarna går till några av de finaste personer jag vet som kämpar med motgångar i deras liv just nu och det finns inget som jag kan göra åt det! Men det viktiga är just nu att de vet att jag alltid finns här oavsett vad jag själv gör så har jag alltid tid för att lyssna och ge de råd! Så till er säger jag: Hang in there, det kommer bli bättre! och glöm för guds skull inte att ni är helt fantastiska och jag älsk er! <3

 

Nu ska jag slå på en romantisk film och mysa ner mig under täcket! Trevlig kväll på er! :)

Pöss o kram/ HannaBanana

 

 

 

Ett lite mer roligt inlägg!

Jag ska äntligen få fara o se my darlings, Aerosmith!

Kommer bli gaaaalet kul och jag längtar som satan!

Då vet ni, tänkte bara gö er lite avundsjuka haha!!

 

Wooop wooppp!!!!

 

// HannaBanana

 

 Tjo hej!

 

Varför ska man behöva förklara allt? Får ofta höra numera: Mäh, det e ju Bara att gå, det e ju bara att städa själv, det e ju bara att gör si göra så, osv.....

Vill bara förklara en sak. Det är inte "bara" att göra så eller si eller ditt o datt.

Nej, jag kan inte gå än. Nej, jag kan inte bära ngt själv om jag inte trycker jeansen fulla med grejer i fickorna eller stoppar bhn full. Nej, jag kan inte köra bil än och nej, jag kan inte städa allt själv för jag kan inte bära en hink pga jag kan inte gå.

 

Och varför kan jag inte gå då? Jag är ju av med gipset, det ska ju bara va att traska runt som om inget har hänt? Eftersom jag olyckligt bröt av hela fotleden och allt vad det innebär, den hängde som sagt bara i senor så har min hälsena blivit typ förkortad och min vrist/fotled är svullen o stel. Den funk int. Det jag gör och endast gör dagarna i enda är att träna. Mjuka upp fotleden så att min hälsena sträcks ut mer o vristen blir mer böjlig. Detta tar tid.

 

Jag vill städa själv, jag vill jobba, jag vill köra bil,jag vill kunna bära saker, jag vill kunna gå! Det är därför jag tränar! Jag vill även ha tillbaka mitt liv! Vill även förtydliga att jag är avsolut inte arg över detta utan bara fruktasvärt less!

 

Så, då har jag förhoppningsvis för sista gången förklarat varför jag inte "bara" kan gå. Det e inte så enkelt som det ser ut.

 

Nu ska jag trycka godis o spela supermario bros :)

Puss på er// HannaBanana

 

 

Tjosan!

 

Imorn är äntligen dagen D här!

Dagen då jag ska få veta hur allt läkt, får jag ta bort gipset, får jag börja stödja på foten, hur lång rehab det är och en massa mer.

Känner mig som ett litet barn innan jul, nyfiken, förväntansfull men ändå så jävla nervös!

Nervös över att de kanske säger: Nä men du måste ha gipset längre för det ser inte bra ut eller att de måste operera igen.

Nog för att jag inte alls egentligen tror att de ska säga ngt sådant utan att allt kommer bli bra, för jag ska ju fira i helgen, det har ju jag bestämt ;)

 

Nä, men det måste bara gå bra, så enkelt är det! Punkt slut! :)

 

Löve// HannaBanana!

Tjo!

 

Nu bubblar det i kistan, neeej, jag e inte dålig i magen utan förväntans full! :)

Om två dagar bär det av till Sunderby sjukhus igen för återbesök. Hoppas, hoppas, hooopppaaass att jag får ta bort gipset då och att beskeden är bra!

Längtar efter att få min fot tillbaka och iaf få stödja lite på den :) Men om två ynka dagar får jag veta, tjohooo :)

 

Vet att man inte ska ta ut segern i förskott men det har en riktigt bra känsla ändå att det kommer gå min väg, är som dags för det nu tycker jag ;)

 

Och får jag ta bort det ska det firas i helgen med en massa god mat, smörgåstårta, ngt vinglas o götta :)

 

Satan i gatan vad jag läääängtar!!!

 

Pöss på er// HannaBanana

Nå Hej!

 

Har funderat ett tag på detta med ärlighet, varar det alltid längst eller är det bara så man säger för att man själv blivit lärd det sen barnsben? Tåls att fundera på....

 

Jag är ärligheten själv och det kan alla som känner mig skriva under på. Jag kan för mitt liv inte ljuga, ser heller ingen mening med att göra det Oärlighet är det värsta som finns, det är ett svek som sårar oerhört!

 

Men ärlighet verkar ha stora konsekvenser oxå. Nu e det ju inte så att jag lägger mig i andras skit, det får stå för de, men frågar de mig så får de alltid ett ärligt svar. Inte ett elakt svar, ärlighet behöver inte vara elakt, men som sagt ärlig är jag. Men som sagt då jag nu är ärlig så får jag oftast ta en slags skit för det, då jag tycker ngt är fel eller om ngn blir behandlad fel så säger jag det, jag är inte tyst, då blir det konflikter o tjafs pga jag inte heller tar en massa skit.

 

Om jag då säger att "nej, jag tycker det inte är ok" ska det då bli en konflikt av det? Att det ska diskuteras om det? Varför kan inte den andra personen som man varit ärlig mot godta ett ärligt svar utan att försöka omvandla en till att tänka som de? (har hänt flera gånger) Är så trött på att alltid måste försvara mina åsikter. Jag är ärlig men inte elak. Det vet oxå alla som känner mig. Jag är naiv o godtrogen, men lärt mig säga ifrån o vara rak. Men det ska man straffas för?

 

Så min fråga är då: Ska man istället ljuga? Alltså modifiera sanningen så det passar in personen man pratar med? Då verkar det ju bli mindre konfikter iaf. Att lixom go with the flow? När jag mer o mer tänker på det så känner jag bara nej! Det är inte jag! Jag är ärlig och tänker fortsätta vara det.

 

Om man säger såhär: Frågar jag mina vänner om råd eller ngt så förväntar jag mig ett ärligt svar av de, inte att de gör om sanningen för att det ska passa mig, även om sanningen svider ibland så är den lärorik o bäst i alla situationer!

 

Visst, vi har väl alla dragit vita lögner för ens föräldrar då vi växte upp lixom: Hanna, har du hett sönder den här? Näää, jag looovar det var inte jag. Eller: Hanna, har du rökt cigaretter? Näää, jag? Det var en kompis som stod bredvid! Haha, ja sånt har man ju gjort, men gäller det annat så har jag alltid varit ärlig. Och anser att vita lögner oxå är onödiga faktiskt, men men är man ung så....;)

 

Nä vet ni, jag tror jag fortsätter att vara ärlig, annars e det ju inte jag ;)

Ha en härlig måndag! Nu drar jag till tandläkarn snart!

 

Kärlek// HannaBanana

Alltså....detta med att ha ätit morfin e ingen lek. Först mår man skit då man börjar med det o sen mår man ännu sämre då man har slutat. Jävla skit medeciner!

 

För prick två veckor sedan så slutade jag att ta morfin mot smärtan i fotleden, visst jag har fortfarande grymt ont men ville få min hjärna tillbaka och funka rellativt normalt iaf.

Efter att jag slutat kom en rad med konstiga kroppsliga symptom.

Jag har: Feber, illamående, spyr, skakar, svettas, yrsel, humörsvängningar, huvudvärk och rasar mer i vikt. vågen visar nu 45!!!!

 

Allt detta har jag fortfarande och det efter att ha varit utan det i två veckor.....cp galet är det, vad e det för skit man stoppar i sig egentligen, ok...jag behövde det för att stå ut med all smärta men sen så började jag gode fort att trappa ner då jag märkte att hjärnan inte alls funkade. Så även om detta preparat är ute ur kroppen efter sex timmar så vill kroppen tydligen ha det. Pratade med läkaren o de sa att detta kan ta en vecka till minst, det e så olika beroende från person till person. Nåja...bara gilla läget lixom, men jag orkar ju fan inget!!!

 

Men en sak e då säker, jag kommer ALDRIG mer att ta denna skit! Fy sjutton alltså!

Ja, det var det, ville bara skriva av mig lite mitt i min frustration!

 

Kram på er och hoppas ni alla hade en fin alla hjärtans dag.

// HannaBanana

 

Ja...vart ska jag börja! Min klantighet har tagits till ny nivå :P Har alltid varit gode klantig o råkat ut för saker o ting, men detta tar nog priset :)

 

Men såhär ligger det till iaf:

På kvällen den 1 januari så inleder jag året med att totalt bryta hela fotleden! Jag o T hade varit o handlat chips och jag går utanför hans lägenhet, det är is på gatan och på det nysnö. Vad gör jag...jo halkar såklart, ser hur foten bryts utåt och vänds med tårna pekandes mot mig. Allt går så fort men hinner tänka "fuck, hejn ser inte bra ut" landar på arslet försöker bryta till foten själv, det knakar som fan, försöker lyfta foten ser att den inte hänger med utan den "ligger som kvar på backen typ". DÅ får jag chock o panik och skriker, och DÄR kom smärtan!

 

T som då var o parkerade bilen kommer springandes och ringer ambulans. Grannar kommer ut och barnen...barnen tänker jag, jag ska ju se film med de. Hur fan ska det gå, ja hade ju lovat de....

Smärtan tilltar och ambulansen kommer. Allt detta från jag föll till ambulansen kom tog 15min.

Får gärnet med smärtstillande de bryter till foten, in på akuten i Piteå, röntgas, de bryter till foten igen, säger: Du måste opereras, detta går inte. Hinner tänka igen, men va faan...jag ska ju se film, gipsa så blir he bra....hade nog fått lite väl mkt morfin då :P

 

Ambulans till Sunderby sjukhus, de bryter till foten, GÖR FEL, bryter om den igen! Denna gång utan morfin...DET GJORDE ONT vill jag lova. En överläkare kommer in och meddelar att du måste opereras nu, jag medelar han argt "att det tänker ni då inte alls det fö jag ska hem", då säger han bestämt: Om vi inte gör det kommer du nog måsta amputera den. Tänker fan igen och börjar då först inse att detta ser inte så bra ut :/

 

Är vaken under operationen, gode snubbigt då jag hörde de borra i mig :P Var rädd o nervös över att inte få behålla foten. Operationen gick bra, men fick veta att jag måste opereras igen, foten måste fixeas först i en ställning om då var inborrad i min fot. Så såg detta ut:

 

 

Ville bara hem sen, men fick lov att stanna kvar till dagen efter iaf :P

Hem dagen efter och ha foten i högläge och invänta nästa operation.

Veckan efter blev det operation igen, den sista hoppas jag...:) Den operationen var jag oxå vaken, gode snubbigt då de bankar in skruvarna i benet.

Blev kvar på sjukhuset i fyra dagar.

Såhär såg jag ut dagen efter operation då jag fick gipset:

 

Måste bara dela med mig av de finaste som finns i mitt liv! Mina älskade ungar <3

Detta är jag i ett nötskal, Cola Zero och rött läppstift :P Haha nä men skämt å sido :)

Skulle kunna säga utan att överdriva att jag lever för Cola Zero, den finns alltid i min kyl, handväska, i skåpet på jobbet, i bilen....ja överallt ;) Ja, jag skulle kunna fortsätta skriva en massa mer om denna dryck men ja, ni fattar....den e gudomlig!!
Pöss o Kräm/ HannaBanana