Hej på er!
Som mamma så vill man ju såklart alltid kunna och hinna vara med på sina barns aktiviteter och lekar. Man vill ju inte missa en endaste dag i deras liv. Men sen olyckan har nog mina stackars älskade barn mera hört fraserna: "det går inte, för vi tar oss inte" "måste bara vila först" "Kanske" "Tyvärr, jag är ledsen, men jag orkar inte" Det gör så grymt ont i mamma hjärtat att måste säga dessa saker för min förbannade skada som gör att jag inte kan eller orkar.
Det enormt stora dåliga samvetet hänger över mig som en stor tyngd och lämnar mig aldrig. Så de dagar jag gar lite känsel och inte mår illa eller svimmar av värken så gör jag såklart allt de vill. Får ju betala för det sen, men det är det sååååå värt, att få se deras glada miner då vi far och badar eller till en lekpark eller drar på stan!
Självklart gör jag ju andra saker hemma med de då man inte kan gö annat såsom att spela spel, se film, bygga saker ect. men det är ju UTE vi vill vara, UTE och leka!!!
Jag mår piss över att inte kunna vara den mamma jag vill vara och brukade vara. Att vara så beroende av att det ska finnas ngn som sjutsar oss dit vi ska. Som nu, så har jag fåt en sjuk låsning i nacken och då måst jag ha skjus imorn så det försvinner. Då måst P fara från sitt jobb för att sjutsa mig, hur kul är det ens?? Och idag var de på Leos och jag var tvungen stanna hemma pga värken. Ledsna barns ögon fick jag tillmötes, och kan säga att det gör så ont, men jag kunde inte ens andas av all värk. Så hade inget val än att stanna hemma i soffan.
Älskade ungar, jag LOVAR att det ska bli bättre och att jag ska kunna leka med er som förr igen!! <3
Pussåkram//HannaBanana
Stor kram till dig och de dina ❤️