Hej på er!
Känner en frustration inom mig och behöver få detta sagt. Detta med sociala medier, är det endast för personer som tränar, bakar, har båtar, har skotrar, stugor i fjällen, snygga kroppar, egna företag? Är sociala medier till för att visa hur perfekt liv man har, är det en tävling? Är sociala medier till för att man ska få säga vad man tycker och tänker även om det innebär att man sårar en annan människa? Är det för att det är enkelt att säga det via sociala medier och man inte törs säga det face to face? För mig är det till för alla människor OAVSETT livsstil!!
Så här känner jag:
Jag har enligt mig ett perfekt liv. Jag är sambo, två underbara barn, två underbara bonusbarn, ett hus, mat i kylen, kärlek omkring mig, vänner som jag kan lita på, en familj som jag älskar. I mitt perfeka liv har jag även en drös med sjukdommar, skador, tårar, innre kamper, medeciner, ingen sömn. I mitt perfekta liv så blir jag sjuk, mina barn blir sjuka, ngn ramlar och skadar sig, bilen går sönder, tvätthög som växer, dammråttor i hörnen. I detta perfekta liv är jag lycklig, för det är mitt liv. Det livet jag lever ochtill viss del valt att leva. Jag har såklart inte valt att leva med sjukdommar och besvär, men sånt kommer man inte undan.
Har flertal gånger fått slängt i ansiktet, eller rättare sagt, fått det skrivet till mig på sociala medier att det jag lägger ut inte är intressant, att jag gnäller, att jag klagar, att jag bara lägger ut om sjukdommar och sånt. Och detta är från samma person(er). Nu vill jag en gång för alla säga att det är till viss del inte är sant. Jo visst, jag lägger ut om jag blir sjuk, skadar mig, vab med mina barn. (förövrigt är jag inte ensam om att göra detta). MEN till den största delen så lägger jag ut bilder på mat, det jag bakar, shopping, m.m.
Men mitt liv handlar oftast om sjukdommar och skador, vet inte varför men så är det bara. Vad kan jag göra åt det? Inget! Om jag skulle lägga ut varje gång jag är sjuk, varje gång jag har ont så skulle jag inte få göra annat och det vill jag absolut inte. Jag söker INTE tröst, uppmärksamhet eller tyckasyndom mig på sociala medier. Verkligen inte. Jag gör som alla andra, lägger ut det jag VILL lägga ut och har man problem med det så kan man ta bort mig som vän på fb och sluta följa mig på insta.
Hade igår lagt ut en bild på ett bett som jag fått på mitt lår för att fråga om ngn visste vad det kunde vara, för jag ides inte fara på sjukan, en snäll person sa då att jag borde fara upp och kolla det för det såg ut som fästingbett. Vilket det var och har nu fått medcin mot borelia. Så ett stort tack till dig som bad mig fara upp och kolla det.
Nu är jag less att bli påhoppad att jag simulerar och sånna saker. Jag är en ärlig människa och det enda jag har är galet mkt otur i mitt liv. Men jag vet, att de som klagar inte själva har gått igenom så mkt och har inte en förståelse att andra människor kan må dåligt.
Är det så att mina inlägg är så jobbiga att läsa, jamen enkelt ett knapptryck bort och ni behöver inte läsa eller se det mera.
Det finns flera av mina vänner som har små barn som lägger ut bilder på dem hela tiden, vet att de fått höra att de bara lägger ut det, kan de inte lägga ut ngt annat? Nä, de kanske inte vill lägga ut ngt annat, det kanske är så att de är galet stolta föräldrar som vill visa sina barn. Helt rätt tycker jag. Och sen finns det ju folk som tränar som lägger ut ang kost, motion och sånt. Folk klagar över det med. Men låt de lägga ut att de tränar, vad de äter, när de uppnår deras mål. Kan inte alla bara sluta bry sig så galet mkt i andraas liv och fokusera på deras egna istället?
Sålänge inget sårar eller skadar ngn annan så kan man väl få skriva och lägga upp vilken bild man vill? Eller??
Så nu är det såhär: Jag tänker fortsätta med att leva mitt perfekta liv med allt vad det innebär. Så ni som inte gillar det, unfriend me eller så är ni tyst och gillar läget!
Pussokram// HannaBanana