Vet inte riktigt hur jag ska förmedla detta på allta bästa sätt så det inte uppfattas gnälligt eller tycka synd om. För tro mig, det är inte så...alls!
Men ikväll, då jag bara låg i soffan (som vanligt) så började fotleden krampa/bränna/ila/smärta/, tårarna började rinna och jag kunde inte stoppa dem. De rann för att jag inte kunde göra ngt annat än att låta de rinna. Det gjorde så ont. Och det jobbiga är att det aldrig släpper....
Och för vad? Vad har jag gjort för att få så här just nu?
Har ju haft nu, i över två års tid sen olyckan, såklart dåligt varje dag...men detta? Det blir inte bättre, snarare värre.
Nu är det så dåligt att jag var tvungen få hjälp till dass! Helt sjukt.
Det är bara å ta fram mina smala älsklingar igen och skutta fram med dom. Kryckjävlar 😉
Men det som är bra i detta är att jag får snart operera mig så de kan röntga mig ordentligt och ev kanske fixa det trasiga 😊 Jag längtar massor men samtidigt nervös såklart.
Men tänk...tänk om de KAN fixa lite iaf! Då kan jag få leka med mina barn ute. Jag kan köra bil och jag kan GÅ normalt! Tänk om, fatta vilken lycka 😊
Så nu har jag skrivit av mig om detta 😜
Hoppas ni har en mysig helg 😍
Pussåkram / HannaBanana
