hannabanana1.blogg.se

Hej, jag heter Hanna...

....Och känn mig just nu riktigt usel. Jag har varit hemma i snart 2.5år och det har gjort att jag inte vet vem jag är längre. Jag är inte lika glad längre. Jag känn mig värdelös väldigt ofta pga jag är så beroende av andra då jag inte kan köra bil, ta buss, gå långa sträckor, bära tungt ect. Ibland kan jag int ens ta mig in i duschen själv. Jag vet att jag inte är värdelös, men jag känner att jag bidrar inte med så mkt av värde. 

Att vara hemma själv varje dag i en lång period gör en inge bra. Självkänslan är i botten och den där sjukt snygga positiva glada party Hanna, hon är borta. Kvar är en mindre attraktiv grå mus som alltid måste säga nej, jag orkar inte. Det tär.

Men tro mig, oj vad jag kämpar för att bli jag igen. Het, snygg och glad! 
Hejn är tufft att erkänna men inget man ska dölja .

Men idag är det fredag och som jag ska njuta av det. God mat och dryck och hårfärgning! 

Pussåkram / HannaBanana 

Då var det bestämt då...

Japp, blir ingen operation för mig just nu. Är i för dåligt skick med smärtan för att kunna bli opererad. Så väntar att få komma på smärtrehab i Umeå. Kanske de kan göra ngt åt saken för att jag ska kunna operera mig igen.
En endaste lång väntan igen. Men men, tid har jag ju då iaf 😉

Så mina vänner, välkomna hit på kaffe och ev ngn kaka eller bara surra! Väggarna här hemma har börjat käka upp mig och fyller de hellre med skratt över några koppar kaffe 😊

Pussåkram / HannaBanana 

5 dagar kvar!!!

Ja fy, med blandad förtjusning så är det snart dags att bli opererad igen. Börjar blir sjukt nervös nu.
Vette tusan om jag är redo för att bli totalt handikappad igen. Måsta ha hjälp med allt igen. Inte kunna duscha själv...osv...bläää vad det inte känns roligt. 
Och sen måsta ta medeciner...det är ngt jag verkligen avskyr.
Flera ggr om dagen så tänker jag ringa och ställa in operationen pga jag inte vill vara ett kolli igen och en börda för omgivningen. Känns verkligen inte nå roligt. Speciellt då jag vet att den smärta jag har idag kommer bli värre för alltid men problemet med fotleden kanske kan fixas med en senare operation.
Allt är en chansning och jag har börjat tvivla starkt.
Är det värt det? Kommer det vara värt det? Har ju barnen att tänka på oxå. 
Pjuh, hjärnan är överhettad vill jag lova! Vad tycker ni? 
Har ju väntat på detta ögonblick i över 2år nu men insåg först nu att jag kommer bli sämre av det och garantier för att de kan fixa fotleden finns ju inga. Ska jag chansa? 

Pussåkram /HannaBanana