Nå Hej!
Har funderat ett tag på detta med ärlighet, varar det alltid längst eller är det bara så man säger för att man själv blivit lärd det sen barnsben? Tåls att fundera på....
Jag är ärligheten själv och det kan alla som känner mig skriva under på. Jag kan för mitt liv inte ljuga, ser heller ingen mening med att göra det Oärlighet är det värsta som finns, det är ett svek som sårar oerhört!
Men ärlighet verkar ha stora konsekvenser oxå. Nu e det ju inte så att jag lägger mig i andras skit, det får stå för de, men frågar de mig så får de alltid ett ärligt svar. Inte ett elakt svar, ärlighet behöver inte vara elakt, men som sagt ärlig är jag. Men som sagt då jag nu är ärlig så får jag oftast ta en slags skit för det, då jag tycker ngt är fel eller om ngn blir behandlad fel så säger jag det, jag är inte tyst, då blir det konflikter o tjafs pga jag inte heller tar en massa skit.
Om jag då säger att "nej, jag tycker det inte är ok" ska det då bli en konflikt av det? Att det ska diskuteras om det? Varför kan inte den andra personen som man varit ärlig mot godta ett ärligt svar utan att försöka omvandla en till att tänka som de? (har hänt flera gånger) Är så trött på att alltid måste försvara mina åsikter. Jag är ärlig men inte elak. Det vet oxå alla som känner mig. Jag är naiv o godtrogen, men lärt mig säga ifrån o vara rak. Men det ska man straffas för?
Så min fråga är då: Ska man istället ljuga? Alltså modifiera sanningen så det passar in personen man pratar med? Då verkar det ju bli mindre konfikter iaf. Att lixom go with the flow? När jag mer o mer tänker på det så känner jag bara nej! Det är inte jag! Jag är ärlig och tänker fortsätta vara det.
Om man säger såhär: Frågar jag mina vänner om råd eller ngt så förväntar jag mig ett ärligt svar av de, inte att de gör om sanningen för att det ska passa mig, även om sanningen svider ibland så är den lärorik o bäst i alla situationer!
Visst, vi har väl alla dragit vita lögner för ens föräldrar då vi växte upp lixom: Hanna, har du hett sönder den här? Näää, jag looovar det var inte jag. Eller: Hanna, har du rökt cigaretter? Näää, jag? Det var en kompis som stod bredvid! Haha, ja sånt har man ju gjort, men gäller det annat så har jag alltid varit ärlig. Och anser att vita lögner oxå är onödiga faktiskt, men men är man ung så....;)
Nä vet ni, jag tror jag fortsätter att vara ärlig, annars e det ju inte jag ;)
Ha en härlig måndag! Nu drar jag till tandläkarn snart!
Kärlek// HannaBanana