Kommer lägga ner denna blogg nu och i mån av tid och ork kommer jag starta en ny. Tack å hej.
Pussåkräm// HannaBanana
Naket, ärligt, barn med Aspergers
Det här inlägget kommer vara väldigt naket och ärligt. Direkt från hjärtat.
Att jag kämpat/kämpar vet alla som känner mig. Men det är minst för min egen skull jag kämpar faktiskt. Allra mest kämpar jag för mina barn och just nu och sen ngt år tillbaka väldigt mycket för min dotter.
Hon utreds nu för Aspergers/Add som är en form inom Autism spektrat. Aspergers syns inte utåt sett speciellt mycket. Därför svårt att missa och man får ofta höra att "det beteendet är bara trotsigt" "ja men det beror ju bara på Att hon är tjej" ect.
Kan säga att jag kämpat mig tunnhårig nästan, inte ens ett skämt, utan så är det.
Det hela började redan då hon var liten men såklart trodde man ju bara att det tillhörde åldern. Men sen jag och hennes far separerade så blev det mer tilltagligt och vi gick på BUP i Piteå 2 olika omgångar med ngt år mellan. Träffade olika kuratorer och läkare som sa att det där kommer växa bort.
Växa bort? Att min tjej hysteriskt skriker mitt i natten så grannarna tror jag slår henne? Och det för att hon inte förstod vart hon var och hade inte ngn kontroll. Att hon hela tiden ville veta vart jag var om jag så bara skulle på toa? Att hon har det jobbigt i skolan och sociala evenemang? För att bara nämna några....
Men jag gav mig ej. Då vi flyttade till Skellefteå så började jag läsa på mer om Aspergers och dottern själv tyckte det stämde. Så jag ringde vårdcentralen och fick en tid. Han vi träffade där höll med....jag trodde inte det var sant. Vid denna tidpunkt har jag kämpat i ca 7år. Han gjorde så en utredning startade på skolan och sen efter ett år hamna vi på BUP för vidare utredning där vi är nu. Då allt på BUP är klart blir det habiliteringen. De som sköter det sista och är de riktigta proffsen.
Och även om jag vet att sånt här alltid tar tid, för alla. Även om jag vet det så bryr jag mig inte om det för jag vill att allt ska va klart nu då jag ser min älskade unge må så dåligt som hon mår och knappt klara av att gå till skolan pga det sociala. Varje dag, varje natt, dag ut och dag in så pratar vi, jag och hon. Jag peppar, vi ser film, kramas då hon vill eller bara sitter tysta bredvid varandra. För det behöver hon. Men, hon behöver även hjälp från proffs, fick samtalskontakt efter jag pratat med chefen på bup. Men nu är det ju så att tyvärr tar det längre tid innan det är klart så hon får en permanent.
Men vi fixar det, hon och jag. Vi är ett team. Och jag älskar det vi har. Och en sak är säker, jag kommer aldrig sluta kämpa för hennes rätt och hennes skull. Älskade dotter, du är helt fantastisk och jag älskar dig så det gör ont ❤
Ett lugn
Ja ett lugn har sänkts över mig och jag känner mig starkare än ja, jag har nog aldrig känt mig så stark.
Men det här lugnet jag känner är helt fantastiskt. Jag tar dagen som den kommer. Jag har accepterat mig själv som handikappad. Jag har accepterat mig för den jag är. Jag är jag igen och jag vet vad jag vill och jag kommer få det jag vill oxå, i sinom tid.
Jag är jag och lever mitt liv som jag vill leva det med mina barn. Mina underbara barn som jag älskar högst av allt på denna jord.
Många gånger har jag fått frågan hur jag orkar, ja vad ska jag säga....jag har väl inget val eller? 😉
Nä för tusan, lev livet och må så gott som möjligt. Och känn lugnet. Allt kommer bli bra, tro mig 😘
Pussåkräm// HannaBanana
Varning för dåligt ordförråd!
Lite less, lite förbannad men jävligt lycklig!
Haha, ja vilken kombination va? Men he funk!!
Förklaring på detta då. Ok. Less är jag alla jä...a muppar som tror de vet bättre än alla andra och mår bra av att trycka ner och manipulera folk. Lura folk. Lögner. Sååå satans less.
Förbannad då, ja, det är jag på de som skaffar barn men som fan inte tar hand om de. Det gör mig riktigt arg. Sen finns det vissa av dessa typer som väljer att skaffa fler barn, med ny partner, trots att de ej tar hand om de barn de tidigare avlat fram!! Det gör mig riktigt förbannad!
Och sist men inte minst, lycklig. Jo det är jag, min fina älskade pappa är fri sin cancer helt och tårar av lycka har runnit ner för mina kinder. Du krossa cancern pappa! Du är så bäst! Min hjälte!!
Tack för ni lyssna!
Pussåkram/ HannaBanana
Till min dotter!
Min underbara dotter, från plusset på stickan har jag älskat dig villkorslöst.
Som bäbis sov du nästan hela tiden, förutom då du kräktes och då gärna på mig för jag kunde inte släppa dig ifrån mig för du var det vackraste jag ngnsin skådat.
Då ditt första leende kom så grät jag lyckotårar. Iofs grät jag lyckotårar för alla dina första saker du gjorde (spec då du lärt dig cykla, som du kämpade med det och tillslut lyckades).
Din envishet kom gode fort och vi blev mer och mer lika, och då du var 3år och slängde dig på golvet på RobbinHood och skrek för du inte fick en leksak så var jag envisare och bar dig ut, men du var så söt som socker. Då jag lugnat ner dig och fått dig att kompromissa (japp, redan då gjorde vi det) så sa vi att om du vinner i en gissa tävling så får du en grej. Då gick allt som smort.
Minns en sak så väl då du skulle fylla 5år så låg vi i din säng och skulle läsa gonattsaga och jag var väl lite less Ajabaja Alfons Åberg och hoppa över några rader, då sa du: Mamma, nu läser jag för dig och så tog du boken och läste flytande för mig....där kom det lyckotårar igen.
Finns så många historier att berätta om dig, men du har säkert hört de alla om och om igen.
Men vill att du ska veta hur otroligt stolt jag är över dig i allt du gör. Du är modig och envis och det kommer ta dig långt här i livet. Från mig bär du med dig min envishet, galenhet, pliktrogenhet för att nämna några saker som kommer ta dig extra långt samt mitt hår och ögon som bara är ett plus haha 😉
Så här är vi nu, om några timmar är du 14år. För 22år sedan födde jag dig och sen dess har livet bara blivit mer kärleksfullt.
Du har vuxit och nu blivit en ung kvinna och att få ha följt dig i livet och fått se hur fantastisk du blivit gör mig så stolt. Vi har gått igenom en massa saker redan, gråtit och skrattat omvartannat, bråkat såklart men såklart skrattat mest.
Tea, du är den finaste dotter en mamma kan önska sig och jag ser framemot att få följa alla andra år med dig!
Älskar dig och grattis på din 14års dag ❤😍
Så mäkta stolt!!! ❤❤❤
Exakt så är det. Jag är och har alltid varit stolt över mina barn. Men just nu är jag extra stolt över min dotter ❤
Hon är smart, rolig, snygg, snäll och en heelt fantastisk människa.
Igår valde hon att vara öppen med att hon är gay. Jag har vetat det länge. Och jag är så stolt över henne!!!❤❤❤
Min fina underbara tjej som är stark och precis sådär envis som sin mamma, en helt perfekt kombo 😍
Jag älskar dig gumman, du är bäst 😘
// HannaBanana
saker och ting
Ibland kan jag tänka att ofta sker saker av en anledning. Men då skulle jag vilja veta vad anledningen är.
Varför ska jag plågas varje dag? Varför ska just jag måsta stå ut med hur elaka människor kan vara? Varför är det så fel då just jag säger ifrån? Varför ska jag lösa saker då jag inte har gjort fel?
Jag skulle bara så gärna vilja säga rakt ut till vissa personer att sluta, det sårar mig. Sluta säg så, sluta lägg upp bilder som gör ont, sluta ljug om mig, sluta...bara sluta och tänk efter....
Men, det kan man inte, för då kan man få höra att man överdriver eller är för kröjmig.
Jag är på helt riktigt så förbannat less det mesta nu. Att jag aldrig får vara jag utan att ngn jävel ska komma å trycka på en punkt som gör ont. Som när man just fått upp gnistan igen så är det ngn som påminner en om hur det egentligen är.
Men det är väl så, att vissa får göra hur de vill utan att de får konsekvenser medans vissa får knappt sitta hur de vill så är det fel.
Känns ändå som att jag börjat få perspektiv till saker och ting här i livet och insett ett och annat.
Ha en underbar sommar!!
Pussåkram// HannaBanana
Man ska inte titta bakåt...
...Men bara om man ser hur långt man kommit.
Om man tar mig som exempel så har jag kommit väldigt långt.
Jag har under de senaste 7åren varit med om en massa saker som sänkt mig men jag har alltid rest mig efter ett tag.
jag har de senaste 7 åren: Skiljt mig, flyttat 3ggr, haft 3 olika jobb, blivit förföljd tre gånger, misshandlad fysiskt 2ggr, misshandlad psykiskt 3ggr, blivit bedragen, blivit utsatt för kränkning, blivit mobbad, varit i botten med ekonomin totalt, haft grym ångest, nära som gått bort, haft sorg, tagit hand om mina älskade barn gode själv, brutit fotleden, kämpat mot landsting, kämpat för min rätt.
MEN, jag har även: Skrattat med mina barn och levt, fått uppleva sann kärlek, fått ekonomin på plus helt själv, lärt mig saker om mig själv som jag aldrig kunnat drömma om att jag kunde, fått fina underbara vänskaper, älskat, levt livet, njutit, sett mina barn bli helt fantastiska egna individer, skrattat med mina vänner och lärt mig att aldrig ge upp!
Så man är ändå gode fantastisk trots allt 😉😊
Puss på er// HannaBanana
Hej, jag heter Hanna...
....Och känn mig just nu riktigt usel. Jag har varit hemma i snart 2.5år och det har gjort att jag inte vet vem jag är längre. Jag är inte lika glad längre. Jag känn mig värdelös väldigt ofta pga jag är så beroende av andra då jag inte kan köra bil, ta buss, gå långa sträckor, bära tungt ect. Ibland kan jag int ens ta mig in i duschen själv. Jag vet att jag inte är värdelös, men jag känner att jag bidrar inte med så mkt av värde.
Att vara hemma själv varje dag i en lång period gör en inge bra. Självkänslan är i botten och den där sjukt snygga positiva glada party Hanna, hon är borta. Kvar är en mindre attraktiv grå mus som alltid måste säga nej, jag orkar inte. Det tär.
Men tro mig, oj vad jag kämpar för att bli jag igen. Het, snygg och glad!
Hejn är tufft att erkänna men inget man ska dölja .
Men idag är det fredag och som jag ska njuta av det. God mat och dryck och hårfärgning!
Pussåkram / HannaBanana
Då var det bestämt då...
Japp, blir ingen operation för mig just nu. Är i för dåligt skick med smärtan för att kunna bli opererad. Så väntar att få komma på smärtrehab i Umeå. Kanske de kan göra ngt åt saken för att jag ska kunna operera mig igen.
En endaste lång väntan igen. Men men, tid har jag ju då iaf 😉
Så mina vänner, välkomna hit på kaffe och ev ngn kaka eller bara surra! Väggarna här hemma har börjat käka upp mig och fyller de hellre med skratt över några koppar kaffe 😊
Pussåkram / HannaBanana
5 dagar kvar!!!
Ja fy, med blandad förtjusning så är det snart dags att bli opererad igen. Börjar blir sjukt nervös nu.
Vette tusan om jag är redo för att bli totalt handikappad igen. Måsta ha hjälp med allt igen. Inte kunna duscha själv...osv...bläää vad det inte känns roligt.
Och sen måsta ta medeciner...det är ngt jag verkligen avskyr.
Flera ggr om dagen så tänker jag ringa och ställa in operationen pga jag inte vill vara ett kolli igen och en börda för omgivningen. Känns verkligen inte nå roligt. Speciellt då jag vet att den smärta jag har idag kommer bli värre för alltid men problemet med fotleden kanske kan fixas med en senare operation.
Allt är en chansning och jag har börjat tvivla starkt.
Är det värt det? Kommer det vara värt det? Har ju barnen att tänka på oxå.
Pjuh, hjärnan är överhettad vill jag lova! Vad tycker ni?
Har ju väntat på detta ögonblick i över 2år nu men insåg först nu att jag kommer bli sämre av det och garantier för att de kan fixa fotleden finns ju inga. Ska jag chansa?
Pussåkram /HannaBanana
Förbereder
Japp! Det är vad jag pysslar med just nu. Denna gång jag ska opereras så har jag ju turen att veta om när det blir så saker kan förberedas innan 😊
Bära upp mina kläder från garderoben i källarn, fixar ett sminkbord i sovrummet, shoppar alla medeciner som ska behövas, stor städar där det kommer behövas då solen kommer lysa in och jag bli gaaaalen för jag är sängliggandes och ej kan städa 😣
Handla hem tidningar och korsord, köpa hem soppor som e enkla att värma eller kan ätas kalla, tvätta undan så mkt som möjligt. Förbereder Anton och Tea så de kan hjälpa till här hemma mer under den tiden. Som exempel så kommer Tea få börja tvätta. Verkligen på tiden, har varit lat på just den fronten, men nu är det dags (då hon var 5år kunde hon, men det är 8 år sedan så behöver nog instruera henne 😉)
Så sågottsom ska allt vara fixat tills den dagen så jag kan ligga i sängen utan att behöva få dåligt samvete att jag ej kan göra ngt alls på en vecka eller två....eller längre.
Känns konstigt att säga, men jag längtar faktiskt efter denna operation. Missförstå mig rätt, längtar såklart inte efter smärtan, men för att då är det på gång och att allt detta kan få ett slut!
Pussåkram / HannaBanana
Beslut
Pjuh! Hjärnan är överhettad av beslut som ska tas. Men tror jag kommit fram till några bra som ska funka.
Allt på en gång är så typiskt mitt liv, men det ska väl kännas att man lever 😜
Ha en fin måndagskväll 😘
Pussåkram / HannaBanana
Helgen!
Varit en helg med fullt ös som vanligt då alla barnen är här, men det är underbart 😊
Lördagen bjöd på en ahoppingtur på stan (cubus och Hemmakväll)
Små pojkarna behövde massa nytt då de endast växer 😉
Sen behövde vi alla massor av godis och hemmakväll har ju det bästa. Men måst säga att Pites är bättre än det här i Skell...
Och så var det ju ostkrokensdag igår och det firades till hockeyn!
Idag har vi chillat gode mkt innan lunch. Då det var dags för lunch så fixade Peder våfflor och så bjöd vi in Bergsbyns finest oxå! Fullt hus så vi fick käka i omgångar 😉
Och av lilla sötaste C fick jag dessa skönheter 😍
Har blivit riktigt bortskämd idag måste jag säga! Peder stod för både lunch och middag och så fick jag dessa underbara blommor ❤
Idag har vi ju varit förlovade i 1år så blev väldigt glad över allt detta 😘
Är så lyckligt lottad över att ha denna karl i mitt liv och alla dessa fina vänner man fått på köpet! Känner mig så rik 😘
Nu ska jag gå upp och se hur det blev då dottern möblerat om i rummet sitt och sen blir det soffan resten av kvällen!
Ha en fin kväll!
Pussåkram / HannaBanana
Längtan
Just nu har jag en grym längtan till att få gå och lägga mig bredvid sambon och sova.
Men...håller på tvätta ungarnas ytterkläder som var allt annat än rena, suck.
Så om ca 2h får man sova.
Trots att värken spridit sig ända upp till höften nu och håller sig där frenetiskt så tror jag att jag kommer somna gode bra.😊
Så ikväll är det jag och Netflix.
Pussåkram / HannaBanana